Under åren har det funnits gott om självupplevda spökhistorier både bland gäster och personal. Hur mycket av detta är egentligen sanning?

Under hösten 2008 kom mediet Jörgen Gustavsson (känd från TV) på besök och under denna rundvandring kunder Jörgen berätta en hel del om Slottets spöken. Det som personalen upplevde som den allra viktigaste pusselbiten i denna mystik var mediets avslutande ord: ”Här finns bara snälla spöken”.

Sundbyholms Slott byggdes på 1600-talet av riksamiral Carl Carlsson Gyllenhielm, son på sidolinjen till kung Karl IX och sonson till Gustav Vasa. Gyllenhielm var mycket vänlig. Det finns anekdoter om hur han sålde sina kanoner för att skaffa mat åt sina mannar. Om spöket på Sundbyholm skulle vara Carl Carlsson Gyllenhielm, så är det mycket fredligt.

Dåvarande hovmästare (nuvarande restaurangchef) Maria berättar om sitt möte med det okända:

”Den kvällen hade vi haft en vikingamiddag på slottet. Jag hade precis låst efter sista gästen och gick ner i källaren för att inventera vinet. Då hörde jag att någon var där och trodde att det var toastmastern Lasse. Jag ropade men fick inget svar. Men jag hörde tydligt hur han gick omkring. Jag ropade igen efter honom, men ingen svarade. Sen såg jag en lång mörk vålnad. Han var helt svartklädd och huvan skymde hans ansikte. Han sa ingenting, utan gick bara rakt genom valvet. Sen såg han mig och gick förbi mig in i ett annat rum. Jag gick efter in i rummet men det fanns ingenting där. Bara en känsla av att jag inte var ensam.”

Kanske kan det manliga spöket som har setts i slottets källarvalv skulle kunna vara greve Nils August Cronstedt. Han tog 1779 över slottet men blev på grund av svårt subordinationsbrott (han hade inte lytt order) dömd att avrättas. Han blev benådad av Gustaf III till livstids fängelse, men frigavs dock till sist av hertig Karl.

Känslan av att någon är närvarande hänger ständigt över Sundbyholm. Men inte nog med det. Dörrar öppnas när ingen ser, nycklar rasslar i öde salar. Speciellt när slottet har ny personal händer märkliga saker. Kanske vill någon av de gamla ägarna se till att slottet sköts ordentligt och inte lämnas i händerna på oerfarna människor.
Oavsett vad, så är det alltid lite mystik i atmosfären på ett slott. Det är lätt att säga att man blir paranoid och att känslan av närvaro bara är inbillning. Men faktum är att nycklar inte rasslar utan anledning och att dörrhandtag inte dras ned av sig själva…

En annan anekdot som gärna berättas bland personalen är ett besök från två damer under sommaren 2007. Dessa båda damer skulle bo på Herrgården, och vid deras incheckning meddelade receptionisten glatt att de hade hela herrgårdsbyggnaden för sig själva, eftersom inga andra gäster var inbokade där.

Dagen efter kom två trötta damer tillbaka till receptionen för att checka ut och berättade då för receptionisten att det hade spökat i sviten över dem. De hade inte vågat sova någonting på hela natten. De berättade att de hade hört släpande ljud och knarrande trappor, trots att de visste att de var alldeles ensamma på Herrgården. Därefter åkte de hem med övertygelsen om att det fanns spöken på Sundbyholms Slott.

Först i efterhand förstod receptionisten att damerna hade blivit störda av två sent anlända drop-in gäster som sovit i sviten över dem…